Jag funderar på om jag ska åka till en djuraffär och inhandla en sådan där aktivitetsboll. Nej, jag har ingen hund... men jag tänkte om jag lägger russin, druvor, kex, majskrokar, äppelbitar eller småriskakor i så kanske, KANSKE vi kan använda den till N. Eftersom han idag har petat i sin frukt i diverse leksaker och sedan suttit länge och försökt pilla ut dem. Sen när han har fått ut en bit ler han stort och säger namnam, stoppar den i munnen och smaskar högt! Sen börjar det om med nästa smakbit av frukten...

Men frågan är hurvida folk skulle reagera på om N skulle ha en sådan. De flesta skulle väl tro att jag har tappat huvudet helt och inte fattar att det är en DJURLEKSAK eller så kommer de ifrågasätta om N kanske är släkt med hundarna... fast undra om han inte är det. Jag menar, han dreglar, bits, ylar (låter som det när han inte får som han vill), han markerar sitt revir när han utan blöja och så skäller han mot andra hundar... hmmmm får nog kolla in hans släktträd tror jag...

  /// LillamammaBitchen

Jag var inne på fröken Ms blogg idag, hon kämpar mot godiset och sockret med sin LCHF diet. Men på lördagar har de infört en "fridag", det får alltså äta något sött. Nu undrar jag om man kan införa en fridag även när man kämpar för att bli en ickerökare. Att jag kanske får lov att ta en cigg och dricka en redbull på lördagarna? Jag köpte faktiskt en redbull igår, och helt ärligt, den var inte så god utan ciggen, kändes bara som om jag stoppade rinnande socker i munnen på mig.

  /// LillamammaBitchen

Jag har länge gått och velat flytta ifrån denna lilla hålan vi bor i just nu. Seriöst, det är inte lätt att komma in i samhället här inte. Om man inte född och uppvuxen här inom kommunens gränser. Hursomhelst precis när jag tänker mig att nu kanske jag kan börja trivas i kommunen så händer det att jag åker till Borås för att göra någon skitgrj och så träffar man någon man känner där, och känner att man vill umgås mer med dem. Alla jag tycker om att umgås med bor i Borås, alla utom en.

Jag känner att denna lilla hålan har gjort mig osocial och jag tappar kontakten med alla, det enda jag gör är att prata i telefon. Här finns absolut inget att göra. Alla kan inte komma hit och jag kan inte åka till Borås hela tiden eftersom bensinen är så nedrans DYR! Sen vet jag ju inte om man skulle umgås mer bara för att man bor i Borås men man har sina vänner nära. Och det tycker jag är viktigt.

Samtidigt så ÄLSKAR jag verkligen våran lägenhet! Men den ligger i fel ort,,,

På andra sidan så kan jag inte precis prata med lägenheten, jag kan inte ta med lägenheten på en fika. Men frågan kvarstår... skulle jag bli lyckligare av att flytta?

Idag var jag och N så rediga att vi åt frukost, duschade och sedan åkte vi till ica Maxi, i Borås. Vi parkerade och så kom det en bil och parkerade jämte oss. Nyfiken som jag är så kikar jag in i "grannbilen" och ser att det är en gymnasiekompis och hennes lilla dotter. Jag ställer mig vid passargerar dörren och räcker ut tungan, hon måste ha trott att det var galen person som stod utanför hennes bil, men efter en sekund så såg hon att det var JAG! Det var så skönt att träffa någon att prata med. Gamla minnen kom tillbaka om oss i gymnasiet, det var jag, hon och två tjejer till. Fasen vad roligt vi hade  . En del saker kan man bara inte berätta om. 

De bästa tjejerna under gymnasietiden, men jag tror att de fortfarande är bland de bästa tjejerna i världen  . 

Men kanske vill jag flytta dit eftersom jag har så bra minnen därifrån, kanske försöker lura mig själv,,,, Jag vet inte...

  ///LillamammaBitchen

Jag har gått en del och funderat på kvinnans roll i dagens samhälle. Tidigare har kvinnan varit den som har tagit hand om barnen och hushållet medan mannen har jobbat eller varit ute och jagat. I dagens samhälle är det fasen inte lätt vara kvinna. Ta bara till exempel vid jobbsökande, har man barn och är en mamma så är det inte lätt att få in en fot i arbetslivet eller att byta jobb. Om du är ensamstående mamma så är det nog ännu svårare. Låt oss låtsas att du som läsare är en chef och jag som har två barn kommer in för att intervjuvas.

Jag som är 28 år har två barn med två olika killar (En del tänker LUUUUDER en del tänker "ok"). Jag kan tänka mig föda fram flera barn till (men då måste jag anställa en nanny som kan ta hand om alla barnen + sambo medan jag jobbar, sen kan hon vara bra att ha så jag har någon som kan stå vid min sida när jag tillrättavisar sambon. Men med min tur så kommer sambo och hon säkert bli bättre vänner, eftersom jag jobbar vardagarna och han helgerna och på helgerna är jag ju hemma så då är ju nannyn ledig allt slutar med att kläcker fram ett dussin barn till och sambo tröttnar på min utslitna look och rymmer med nannyn... oj, kom visst av mig lite... ) då är jag inte längre aktraktiv på arbetsmarknaden, eftersom jag kommer säkerligen vara mammaledig och ta ut lite vård av sjukt barn.

Men sedan byter vi jag låtsas som om jag inte har några barn är helt anti mot att skaffa barn. Då kanske jag har en chans på jobbet, men tanken finns i chefens huvud att jag kanske ändrar mig en dag. Då är det ju dumt om jag har fått utbildning och blivit befodrad för att jag sedan ska gå hemma och drälla med ett eller två barn runt benen och glömma av allt det som jag har lärt mig på jobbet. För att innan ha varit en smart analytiker så börjar min hjärna tas över av barnvetenskap.

Alltså sätter chefer ofta ner sina fötter vid vissa befodringar, det blir stopp för kvinnan i karriären.

(Glastak betyder helt olika saker för män och kvinnor, för kvinnor är det en osynliggräns mellan dem och högsta positionen på arbetet. För mannen är det ett underbart ting för då ser man om kvinnorna en våning upp har trosor eller ej  )

Men sedan har vi samhället i sig. Inte bara i jobbsammanhang. Jag har ofta konstiga blickar när jag berättar att jag har två olika pappor till mina två barn. Sen blir inte blickarna bättre efter de frågat om jag kan tänka mig ett tredje barn och vad sambo säger om ett tredje barn, och jag svarar lugnt "vill inte han så får jag väl skaffa en älskare och skaffa ett tredje barn med tredje pappa, tredje gången gillt..." Att vara tjej och ha olika pappor till sina barn kan många tycka att är ok, men de flesta höjer fortfarande ögonbrynet, men om en pappa har barn med flera mammor är det inte många som reagerar på, han har ju sått sin vildhavre.

Nu blev det ett långt inlägg och åskan dundrar på här ute så det säkrast om jag säger god natt och berättar mer om mina funderingar en annan dag. 

Kisses /// Lillamammabitchen 

God morgon världen! Nu har jag vaknat till liv efter nattens arbetspass  . Nu är det bara två till tills man är ledig och kan fira midsommar ordentligt  .

Inatt satt jag läste en skvallertidning på min rast, jag brukar inte läsa skvallertidningar men eftersom jag var den enda som rastade så behövde jag något som underhöll mig när jag åt. SÅ jag läste och hittade ett uppslag där det stod att Kisse (eller vad hon nu heter), hade kommit, tillsammans med två andra bloggare, oinbjudna till något event på Gröna Lund (tror jag att det var). I normala fall hade jag inte brytt mig men bara någon dag tidigare var jag tvungen att kolla två gånger på Aftonbladets första sida i affären för där var en jättestor bild på Kissie. Då tänkte jag "jaha, hon var Palmemördaren i ett tidigare liv..." för att samma sekund bli besviken och upptäcka att rubriken löd: "Kissie fortsätter rasa i vikt". Jaha... när det blev detta en världsnyhet? Varför skulle jag vilja köpa en tidning som handlar om Kissies viktnedgång? Jag tycker det är jättehemskt med tjejer och kvinnor som svälter sig själva. Men sen de som använder detta sätt för att bli "kända" har inte riktigt alla pommes frites på tallriken, Om ni förstår jag menar.

Vad är det för sätt att bli känd på? Kan jag bli känd på att försöka få bort den lilla putmagen jag har kvar??? Anledningen till att Kissie har blivit känd är för att hon har lagt ut idiotinlägg om hur man snabbt går ner i vikt, bland annat att äta barnmat. Hon ska nog tackaa sin skara fjortisar som följer hennes blogg slaviskt. Det är tack vare dem hon har hamnat på löpsedlar och kan gå oinbjuden på kändisevent. Detta är bara taget från luften men kanske är det fjortisarna som håller på att ta över världen?  

En annan fundering jag har är att funderar på att färga håret rött... men det känns som man härmar en del i omgivningen om jag gör det, men jag är bra j*vla sugen.

Så här hade jag sett ut om jag var rödhårig:

Snyggt eller hur?  

Kisses /// LillamammaBitchen