... för då börjar man rota i gamla anteckningar och sen sitter man här vid datorn och lipar som en liten bäbis. 

På syrran 25 (?) års dag och allt. 

Hittade gamla anteckningar om min lillebror, om tiden då han gick bort. Jag var höggravid med N då jag fick samtalet från min yngsta storasyrra, jag var i knalleland och gick och funderade på om jag skulle våga göra en manikyr.

Usch hemska dag! Vill aldrig mer tänka på den, men visst är det konstigt att man inte lyckas glömma det man vill glömma men man kan glömma saker man inte vill glömma? 

Jag har ifall bestämt mig för att jag är inte rädd för döden, jag tycker bara inte om den! 

Men jag har varit med om så mycket död att jag har på något sätt vant mig vid tanken av den, inte så att jag har självmordstankar eller likande. Men döden är "normal" för mig. Visst blir jag JÄTTELEDSEN när någon jag känner går bort men jag är mest ledsen för att jag aldrig får träffa dem igen. Det blir ett sådant slut. Det blir så absolut slut. 

Men sedan tror jag oxå på att de som en gång var vid våran sida kroppsligen kan besöka oss när de har gått vidare. Jag är kanske knäpp och lite knasig men jag står för det. För jag kan inte tänka mig att man efter döden bara ligger i sin kista och ruttnar bort, kroppen gör det, men själen, det är den som hälsar på oss. 

Hittade denna texten blad mina anteckningar:

"Lillebror, 
Jag drömde om dig inatt. Drömde att du var med på din begravning. Du stod och förklarade för oss hur det var i himlen. Mamma hade du kommit ihåg men när pappa hade tagit med dig för att "hälsa" på hos oss systrar så hade du blir chockad över att du hade så många systrar. Du hade glömt oss. Pappa hade hjälpt dig att komma ihåg oss. Då hade du kommit ihåg oss, och du hade sagt till pappa att du tyckte att du hade så fina systrar. Du är stolt över oss. Men du tyckte dock det var jobbigt med mamma eftersom inte längre säger god morgon när hon vaknar... Det hade sårat dig. 
Du var så fin i drömmen. Du hade inte längre rakat hår utan du hade fått tillbaka din pagefrisyr, du hade på dig den rutiga skjortan med korta ärmar. Varför hade du det? Det var ju inte dem kläderna vi gav dig att ha på dig i kistan. 
Du berättade för oss att vi alla kommer överleva din död. Sen kom du och kramade oss alla. Till mig sa du att

jag inte behövde vara arg eller orolig för dig mer. Det var helt enkelt dax för dig att gå vidare. Jag svarade JAG ÄR ARG! Jag fick en bamsekram och du sa att du förlät mig ändå."

När jag läste det idag lipade jag minst lika mycket som den dagen jag skrev det. 

  /// LillamammaBitchen 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hallo alla! Det var ett tag sedan jag var här och skrev. Men blogglusten har funnits, det kan jag lova. Var bara jag som hade glömt lösenordet. Ibland är jag lite orolig för mig och mitt minne. Jag kan glömma saker väldigt fort, typ samma sekund som...

Fullt ös medvetslös! Det är väl så man kan sammanfatta Ns dag idag. Jag har haft en allmän "orkar-inte-göra-något-dag" idag. Vet ej vad det beror på! Det har känts som om jag har varit bakfull, men jag har inte ju inte druckit något starkare än redbu...

*GÄÄÄÄÄSSSSSSSSP* här sitter man i bilen efter att ha spenderat på tok för mycket pengar ( enligt mig ) inne det stora varuhuset som många vallfärdar till, även vi tydligen. De flesta, normala människor ÄLSKAR att åka hit medan jag ( den onormala män...

Tjohooo då har det varit helg i några timmar :). Än så länge har jag bara hunnit fira in helgen med att städa undan påsken. Men det är ju alltid något :). Denna helgen så ska det bakas och förberedas lite för Ns 4 års kalas den 1 maj :). Bara att ins...

Hoho! Nu har påskafton gått över till påskdagen. Men det känns likadant som det gjorde för ett tag sedan. jag är bara lite tröttare nu. Apropå trött. Snacka om att ungarna har varit trötta i flera dagar nu. På kvällen slltså inte på dagarna. Kan det ...